Varje dag blir det visst inte något skrivet. När dagens uppgifter är slutförda, har jag oftast inte lust att sätta mig famför datorn. Ändå vet jag, att om jag tar mig för att skriva får jag ännu mer lust att skriva.
I onsdags fick äntligen Katrin sin födelsedagspresent - en heldag för henne och Erik att jobba runt huset medan jag tog hand om mina barnbarn. Klockan 09.00 anlände jag för att ta hand om den ljuvligaste bland alla ljuvliga små pojkar, Ludvig. Han är ett solsken som man njuter av varje minut man är tillsammans med. Han har hittat sitt eget sätt att förflytta sig på - han hoppar framåt på rumpan och fort går det!
På eftermiddagen hämtade vi storasyster på dagis och innan vi visste ordet av hade hela dagen gått. Astrid följde med mig hem till Grums eftersom vi skulle baka pepparkakor nästa dag. Ja, Astrid tyckte att det var dags och då fick det bli så. Vi hade förresten redan tjuvstartat med pepparkaksbaket för två veckor sedan och hade en stor degklump kvar att baka ut. Förutom de traditionella formerna på pepparkakor blev det lite ormar och annat smått och gott.
Annars är läsa och skriva Astrids passion för tillfället, ingen skylt passeras utan att bli läst. Det går åt ganska många papper vid varje besök hos mormor och de blir fullskrivna med härliga bokstäver och rara teckningar. Från förra veckan hade hon dessutom kommit underfund med hur man bäst håller i pennan.
För övrigt är det en tid för lite eftertanke. Min kropp säger: "Vila" och jag känner inget behov av att säga emot. Antagligen har kroppen rätt, den protesterar så pass att jag är villig att lyssna (för en gångs skull).
Hejrå
