onsdag 8 december 2010

Frustrerande

Tre gånger den senaste veckan har jag fått löfte om att bli uppringd samma dag eller dagen efter. Tre gånger har jag själv fått ta förnyad kontakt, eftersom vederbörande inte ringt tillbaka som lovat. Det är frustrerande! Det tär på tålamodet!

Bland andra har jag pratat med kommunens gatuchef om plogning av min trottoar. Efter varje snöfall har "min gata i staan" omsider plogats av en väghyvel. Därefter kommer en traktor och plogar trottoaren som finns på min sida av gatan. Det var bara det, att plogen sätts ner där min tomtgräns slutar och så plogas resten av trottoaren ända fram till slutet av gatan. Samma visa som förra vintern, med andra ord. Då lyckades jag övertyga dom om att ploga trottoaren även förbi mitt hus. Nu påstod gatuchefen, att det var för att jag skulle slippa få snön på min tomt som de inte plogade trottoaren. Så... vart hade han tänkt att jag skulle göra av snön om jag fick skotta själv? Det finns ju bara min tomt att lägga den på! Tack, snälla kommunen, att ni inom några timmar kom och plogade min ca 150 m långa trottoar. Om ni fortsätter med det (utan att jag behöver ringa igen) kommer jag att räkna det som en av årets finaste julklappar.

Hejrå

söndag 5 december 2010

2:a advent

Hjälp, alla ikoner har bara försvunnit från min dataskärm och jag har inte en aning om hur det gick till. Jag har heller inte en aning om hur jag ska få tillbaks dom. Det blir till att ringa någon kunnig och snällt be om hjälp. Försöker jag själv, gör jag säker bara saken värre. Datorer ska inte hitta på sådana dumheter, tycker jag!

Har suttit i två dagar med pappersarbete och blivit lite kulen av för lite rörelse. En utflykt gjorde jag förstås igår - till ett galleri där lokala konstnärer har gjort en samlingsutställning. Några av bilderna skulle jag gärna velat ha med hem men pengar till sån´t är det ont om. Mina ögon fick fröjda sig en stund i alla fall.

Det blir inte alls så mycket skrivet som jag tänkt. Gamla mor ligger på ett korttidsboende efter sin fallolycka och kommer inte att kunna bo själv igen. Vi försöker att hälsa på henne så ofta vi kan, lägenheten ska utrymmas och det lackar mot jul med allt vad det innebär. Jag väntar, som alltid, på lugnare tider.

Hejrå