Hemma igen

Efter att ha gjort en liten utflykt, med övernattning, till min syster i Årjäng är jag hemma igen. Vi har mysiga kvällar vi! Enda smolken i glädjebägaren var, att min niece Erika hade kommit på besök om jag hållit mig hemma. På hemväg stannade jag till hos gamla mor i Långserud, drack kaffe och läste några kapitel ur manuset för henne.

Hela eftermiddagen har gått åt till den månatliga genomgången av alla papper som samlas på hög. Varje gång lovar jag mig själv att, varje dag, sätta in papper i pärmar och inte samla ihop allt i en enda hög. Lika fullt får jag ta itu med "berget" varje månadsslut när det är dags att betala räkningar. Det är väl som med skomakarens käring och hovslagarens märr som aldrig har något på fötterna, är man administratör har man ingen ordning på sina papper.

Nu ska jag gå ner i köket och laga till moussaka a la LCHF. Syrran bjöd på den igår och den var görgo´! Jag känner snålvattnet rinna till.

Hejrå

Testing, testing

Av någon anledning (troligtvis min bristande tekniska kunskap) verkar bloggen legat under fel tidszon. Förhoppningsvis är detta nu tillrättat. Om inte, gör jag väl ett nytt försök.

Hejrå

Varde ljus

Efter att ha varit dygnsvilsen i ett antal månader, på grund av mörkret, vaknar jag av morgonljuset. Vilken härlig känsla! Ett tag funderade jag på Chissandra eller Rosenrot, att jag aldrig lär mig! Jag vet ju att ljuset varje år väcker mig till liv och lust att "fånga dagen". 

Nu ska jag slipa de sista trappstegen och spackelfläckarna på väggarna. När det är gjort kan jag städa bort allt slipdam. Gött mos, som Björn säger. Jag kan inte återuppta skrivandet förrän det är gjort, en liten egenhet jag har. Det ska vara snyggt omkring mig, annars kan jag inte landa i stolen framför datorn. 

Igår var det töväder och småfåglarna är lika fåniga som jag, de tror genast att våren är kommen. De sjöng titti fy och andra favoriter för mig och visst blev jag GLAD! Förlåt alla vinterälskare, jag rår inte för det.

Hejrå

Dingeligung

Jag har hoppat och dinglar i snodden just nu. Feedbacken leder mig in på många nya tankar och så snart jag landat ska jag ta itu med manuset igen. Christinas kommentarer lär mig så mycket om mig själv, bland annat om vilka blockeringar jag har. Jag inser också hur viktigt det är att våga lyfta fötterna från jorden och ge sig hän åt skrivandet. Men... vad kan man förvänta sig av en gammal Oxe med båda fötterna i myllan?

Här sätter jag punkt för idag. Nu ska jag ge mig i kast med trappan igen och låta tankarna flyga som vilsna fåglar. Förhoppningsvis blir det en och annan fågel som hittar hem under tiden kroppen arbetar.

Hejrå

Snö

Vi kanske får acceptera att vintrarna inte börjar och slutar som när vi var barn. När jag hade min första egna trädgård i början av 70-talet, var det risk för att daliorna härjades av nattfrost i slutet av augusti. Numera kan det dröja till långt in i oktober, ja till och med november, innan den första nattfrosten. När jag var barn kom snön oftast slutet av oktober eller början av november. Jag minns inte någon snöfri jul förrän då 70-talet kom med ett antal gröna vintrar. Nu ligger sällan någon snö kvar förrän tidigast i januari.

Snöröjaren måste fått något emot mig ifrån början. Han plogar inte trottoaren förrän han precis passerat min tomt, vilket betyder att jag får skotta all snö han skyfflar in från gatan förutom den som dalat direkt på trottoaren. Naturligtvis klarar jag inte mer än att se till att postbilen kan svänga in till min låda, att jag kan köra ut min bil på gatan och renhållarna kan tömma min soptunna. Min tomt gränsar ca 100 meter mot trottoaren.

Idag kom en snäll granne och hjälpte mig mot att jag höll han labrador en stund. Hunden är så lik vår hädangångna Pagan, att det var ett rent nöje. Husse och hund blev förstås inbjudna på kaffe och hundkulor efteråt, fattas bara annat. Det finns en bredvillighet att hjälpa varandra hos de flesta här i Grymsjö (läs Grums). Här byts tjänster mot gentjänster vilket är ganska praktiskt. 

Nu ska jag berätta varför min blogg heter "Grym sjö". Ni har väl väntat länge nog nu. Den vik av Vänern som går in till Grums var känd för hög sjö när det stormade, alltså "grym sjö". Enligt en bok över ortsnamns betydelse och ursprung ska det så småningom ha gett namn åt orten och så småningom blivit "Grums". Tro´t den som vill. 

Imorgon blir det lilla Ja och mormor på förmiddagen. Lilla Ja är fortfarande konvalecent efter senaste infektionen med feber. Inte mormor emot att få en extra dag med Jag.

Nu är det dags för bingen om mormor ska orka matcha gullhjärtat.

Godnatt och hejrå

Inget brandlarm

Vaknade med huvudvärk så det blev en seg morgon. Somnade om på en Treo och vaknade, om inte i toppform, ganska okey. Undrar om det blev ångor när jag löste upp limmet, även om själva lösningen skulle vara miljövänlig och inte fordra ventilation.

Nu återstår bara, att med hjälp av varmluftspistol, skrapa målarfärg från fyra trappsteg. Hade tänkt mig att göra färdigt idag, men efter sex timmars värmande och skrapande är jag färdig istället. Dags att få lite varm mat a´ la LCHF i magen. 

Medan jag jobbar med händerna, ploppar ideér till historier upp i min hjärna. Nu när jag inte längre är "beroende" av talböckerna, utan klarar tystnad, får det plats så många andra tankar i mitt huvud. Det måste betyda att min hjärna fungerar ganska normalt numera. Som jag sagt förut - när man är så ung som jag läker det mesta :).

En bra helg önskas alla som tittar in här!

Hejrå

Klisterklet

Har just avlägsnat plastmatta och lim på de sex sista trappstegen. Slita bort mattan, remsa för remsa, är väl OK men limmet... Det ska lösas upp med ett särskilt medel och sedan avlägsnas med spatel och skrapa. Fi dång, vilket klet men nu är det gjort! Nu återstår att avlägsna det mesta av den gamla färgen, slipa och måla. Få se om brandlarmet går igång igen som det gjorde sist jag använde värmepistolen.

Tankarna har redan börjat snurra kring nästa skrivprojekt. Det är som när man motionerar och det frigörs endorfiner man blir beroende av. Undrar vad det är som frigörs när man skriver? Något är det i alla fall eftersom det får mig att må bra.

Nä, nu är det sängdags.

Hejrå

Feber och återseendets glädje

Som jag nämnde igår, tillbringade jag dagen hos Lilla Ja idag. Hon sov det mesta av tiden men när hon var vaken... Hon är en underbar person att dela Mamma Mu med. Dessutom har hon alltid lite kloka tankar att delge sin mormor som - "När man är sjuk ska man sova och dricka mycket, då blir man frisk" eller "Mamma slog sitt huvud i hörnet där men jag blåste och då gjorde det inte så ont längre". När jag tyckte att hon skulle lämna sina filtar i sängen, eftersom de blir smutsiga av att släpas på golvet (förlåt Katrin), genmäler Lilla Ja: " Men de är torra, de blir inte blöta, ´örstår du?" Jo, mormor förstod och Lilla Ja fick bära ner filtarna i köket. 

Nu har jag släppt mitt förstlingsverk, inte utan födslovåndor. Det känns lite... tomt. På samma gång känns det tillfredsställande att ha kommit så långt.

Nu är det sängdags. Imorgon väntar revisorn på hyresgästföreningen. Sen är jag bara VILLAÄGARE.

Hejrå

Listning

När jag inte "kommer igång", skriver jag en lista. Där listar jag allt jag tänkt göra - både stort och smått. Det kan vara allt från att köpa ny stekpanna till att utvärdera bästa mobilabonnenmang. Det funkar varje gång! När jag betat av listan är jag igång och fortsättning följer som av sig självt. Åtminstone tills nästa "propp" drabbar mig, oftast när jag slutfört något större projekt.

Idag har jag målat taket i övre hallen med spärrfärg. Sedan återstår ett lager med vanlig takfärg och sedan  kan jag koncentrera mig på trappan. Lisa hade så spännande ideér om färg mm, så det ska bli kul. Tapeter är redan inköpta och ligger och väntar. Innan jag sätter upp dem ska jag måla alla dörrfoder och golvlister förstås. Sist av allt ska jag skala av skivorna som är påspikade på spegeldörrarna. Det ska bli väldigt spännande och se hur de ser ut bakom "kamoflaget".

Jag får inte glömma att ta "före"- och "efter"bilder.

Imorgon är Lilla Ja´s och min dag. Den här gången ska vi tillbringa den hos henne, eftersom hon inte är riktigt kry. Jag är en priviligierad mormor som får ha en alldeles egen dag med henne varje vecka. 

Hejrå

Bungyjump

Stavas det så? Hur det än stavas är det så det känns att lämna över sitt första manus - som ett bungyjump. Än så länge bara till välvilliga människor som vill att jag ska lyckas men... hu ändå.

Utan att veta vart det leder, är jag redan inne på nästa skrivprojekt. Vi får se hur det artar sig. Det blir att kasta sig över uppgiften med den obotfärdiges optimism. Emellanåt ska jag ta itu med mina hallar. Det ska bli kul. 

Fortfarande saknar jag vissa besökare som känns viktiga i mitt hus. Bland annat min extramamma som hittade på att bryta fotleden för några veckor sedan. Inte hade hon väl behövt ta till så drastiska åtgärder för att slippa! Men ni är fler! Inget hem är komplett förrän ens vänner gästat det.

Efter att ha suttit med mitt manus hela dagen känns det som jag skrivit tillräckligt för idag,

så...hejrå

Istid

Jag tror jag gör allvar av mina funderingar på att gå i ide, skitsamma om det är lite sent påtänkt. Kylan ska fortsätta och jag GILLAR INTE att plocka på mig en massa kläder för att inte frysa. Särskilt inte nu när jag inte kan röra mig obehindrat på grund av mitt överansträngda knä. Syrrans bandage gör mitt liv lite lättare i alla fall. Tack, käraste syster Yster!

Om jag inte kände mig så ung och framtidsoptimistisk, kunde man rent tro att åren börjar komma med diverse krämpor i släptåg. Nä, det var bara en förflugen tanke. Jag räknar kallt med att diverse besvär kommer att läka och försvinna och jag bli som ny igen. 

Nu kan jag snart lämna ifrån mig allt som rör hyresgästföreningen och bli en VILLAÄGARE på heltid. Jag övervann mitt klenmod och slutförde bokföringen idag. Halleluja! 

Son är hemma på permis och vi harét ganska mysigt. Sena kvällar blir det med filosofiska diskussioner om existenciella spörsmål och värdegrunder. Om jag tänker efter, är det häpnadsväckande hur många gånger värdegrunderna har förändrats under min levnad. Mycket av det som är självklart idag, var stora spörsmål under 50-, 60-, 70- och 80-talet. Det politiskt korrekta har pendlat från "släng behån" och velorpappor till "bejaka din kvinnlighet" och de mer verklighetsnära pappor som i dag också får vara män igen. De unga idag är så kunniga och medvetna! Jag beundrar dem.

Well, jag verkar komma på en hel del orsaker till att stanna ovan jord och fortare än man anat syns den första tussilagon. Det är trots allt ganska gött att leva.

Hejrå

Björnen sover, björnen sover...

Inte blir det några stordåd gjorda precis, bara små segrar som håller mig på gott humör. Eftersom jag inte kom igång med några väsentligheter igår, tog jag på långkalsonger, mössa och vantar för att hämta mina solglasögon. Hur jag pajade dem? Jo, de föll från den lilla hyllan under bilratten utan att jag märkte det. Med de grova vinterkängorna på, märkte jag inte ens att de fanns där, utan trampade på dem. Först nästa gång jag skulle ut med bilen, upptäckte jag att de låg där - med bara en skalm :( . Hade jag varit duktig flicka och lagt dem i fodralet som vanligt hade det inte hänt. Klantigt!

Nåväl, de hade inte lyckats något vidare med mina glasögon men skulle göra ett nytt försök till idag. (Har just fått telefon att de är klara). Väl hemkommen smet jag in till grannen för en kopp kaffe och en pratstund. Jag berättade att jag bara hade värme på två av fem element i huset. Visserligen inte någon katastrof, eftersom jag har en värmeväxlare till hjälp, men det vore ju trevligt om hela systemet fungerade. Mannen i familjen gav mig tips om hur jag kunde försöka fixa problemet. Jag tackade för kaffet och gick hem för att testa.

Först skruvade jag bort termostaten från elementet. Sedan sprutade jag 5-56 på den lilla piggen som reglerar flödet till detsamma. Efter en stund knackade jag på piggen till den lossnade från sitt låsta läget och, sim sala bim, elementet blev varmt. Sedan var det bara att sätta tillbaka termostaten. På övervåningen hördes ett fasligt bubblel som avhjälptes genom att jag luftade elementet. Mycket nöjd med min bedrift gick jag ner för att laga till lax med blomkål- och broccolimos. Belåten slog jag mig ner i vardagsrummet med min måltid. Efter en stund hörs ett bang någonstans från framsidan av huset och jag kikar ut genom fönstren för att se om snö rasat från taket eller om någon kanske busade med mig. Icke! Ner i källaren för att kolla systemet - allt verkade vara som det skulle. Jag gick runt och kände på elementen. I hallen var halva elementet kallt. Tala om luftficka! Det pös och pös medan värmen intog allt mer av elementets yta. Till slut kom vattnet ut i luftningshålet.

Man blir så odrägligt självbelåten när man lyckas fixa sådana saker själv. Om man inte är för stolt för att fråga, kan man fixa ganska mycket. Allt jag gör i huset blir inte perfekt, men om det funkar och ser snyggt ut är jag nöjd. Har jag sedan fått till det utan att bli ruinerad, blir jag nästan kaxig. 

Hejrå

Hoppsan!

Genom att ge "rätt" person adressen till bloggen, har jag fått hälsosamma krav på att hålla den uppdaterad. Det är bra, eftersom det håller mig kvar i skrivandeprocessen och det ena leder till det andra. Jag har lyckats foga ihop de olika handlingarna i min bok, men har svårt att avgöra om "det håller". Tror att det fordras, att jag gör alla rättningar som jag beslutade om vid genomläsningen och sedan gör en ny genomläsning. 

Det är fortsatt kallt ute och som vanlig har jag min trögaste period så här på senvintern. Om jag tänkt gå i ide, borde jag gjort det i november men det är nu det känns lämpligt. Det blir att peppa mig själv med, att detta upplever jag varje senvinter och till dags dato har det alltid varit överlevnadsbart. Så formodligen även detta år, bara det inte snöar i slutet av april. Snö i april står defenitivt på min hatlista. Listan är som väl är inte så lång, tror inte det finns så mycket mer än lever och elaka människor på den.

Lilla Ja var här igår och klappade på mormors onda knä. Som sagt, det kändes genast mycket bättre. Dessutom hade vi en fantastiskt fin dag. Efter att ha besökt biblioteket stannade vi ute i trädgården och sopade vägar för katterna i snön. Mormor fick provgå dem och meddela Lilla Ja  ( som var initiativtagaren) att eventuella katter på besök kommer att bli överförtjusta. 

Solglasögonen planerar jag att hämta idag. Optikern lovade att försöka laga dem men kunde inte garantera ett lyckat resultat. Jag grymtade om snabblim, något som han inte låtsades höra. OM han lyckas, ska jag försöka vara mer rädd om dem i fortsättningen. 

Hejrå

Svinkallt!

Huva, så kallt det är! Långkalsonger och tjocka vantar är ett måste. Det finns dock vissa ljuspunkter. Mitt på dagen kan man känna att solen faktiskt värmer och det är nu man kan söka upp ett vindskyddat hörn och njuta. Naturligtvis har jag pajat mina solglasögon med progressiva glas, lagom till vit snö och sol verkligen gav mig ett behov av dom. Som tur är verkar de möjliga att laga. Ska ta med dem till en optiker i morgon dag.

I tio dagar har jag haft besök av min skotska vän, Helen. Hennes behov av att ta det lugnt, fick också ner mig rejält i varv. Nu gäller det bara att varva upp igen till en lagom nivå så de olika kroppsdelarna håller för påfrestningarna. Jag har en tendens att ta i för mycket när det blir för roligt. Då blir det ett pris att betala, vilket jag alltid har en förmåga att glömma. Sen blir det onsdag. Då kommer Astrid, klappar och blåser på mormors onda punkter och tänk, då känns det genast mycket bättre!

Tänk att man kan ha så mycket kul här i livet. Alldeles för mycket ibland så man blir tvungen att prioritera. Just nu är det boken som är prio nummer ett, men det är svårt att passera de sex sista,fortfarande plastklädda trappstegen upp till övervåningen utan att vilja hämta verktyg för att frilägga den fina trätrapp som finns därunder. Nio är frilagda och renskrapade men sen fick jag viktigare saker att göra. Nå, frestelser är till för att övervinnas men det får mig att ta itu med skrivandet. Om jag inte blir klar med boken kan jag inte ta itu med trappan och då är jag inte färdig i tid till att plantera häcken mot gatan när våren kommer. Puh, vem har påstått att Rom byggdes på en dag? Det är ju bara så roligt att planera och skapa runt sig när man får göra precis som man vill. Nåja, nästan i alla fall. Det finns något som heter ekonomi och ger vissa begränsningar. Men, frugud, så länge Gengåvan, Röda korset och olika loppisar finns brukar det lösa sig + bra grannar och andra ovärderliga medlevande förstås.

Hejrå