Ännu ett mirakel

Nu är jag femfaldig mormor och tacksam över att allt gick bra även denna gång. Lite oroliga var vi att Liten skulle komma på Ludvigs 4-årsdag, men vi hann fira den med två dagars marginal. Vår stora, härliga pojke fick ha sin födelsedag ifred och Liten fick en alldeles egen den 21 november.

Vi reste in på kvällen den 20:e men klockan hann passera midnatt med 15 minuter, innan vi fick hälsa vår nya familjemedlem välkommen till världen. Liksom sin storebror skrek han redan innan han hunnit ut mer än till hälften. 3 120 g tung och 50 cm lång var underverket. Visst är han fin!

En mycket stolt storebror kunde tala om för mamma att bebisen skulle dricka mjölk ur hennes tisse. Tur det är ordning på någon i familjen!

Alltså är jag, som ni förstår, nyförälskad. Kärleken drabbar en lika hårt vid varje nytt litet mirakel. Livsförmögenheten ökar och också tacksamheten. Fem underbara, friska barnbarn är inte alla förunnat.

Hejrå

Dyrbara lån

Nu tror ni kanske jag tänkt klaga över höga räntor men det är faktiskt tvärtom, jag ska tacka för ett dyrbart lån. Denna helg har jag "lånat" Astrid och haft ett härligt veckoslut med skattjakt (vi letar pantflaskor och burkar), broderi, pussel, manikyr och loppspel m m. Jag fick kämpa mig till en andraplats i loppspel, jag lovar, trots att jag spelat det i minst 55 år!

Bambino hittade också en ny kärlek denna weekend. Astrid och han knöt varma vänskapsband och hade det väldigt mysigt ihop. Efter vi varit ute i regnväder började han lukta väldigt mycket hund och Astrid tyckte att han borde bada. Förslaget lämnades vidare till hans husse Tor och han lovade ta itu med "luspudeln" med det snaraste. Bambino brukar vanligtvis hålla sig i bakgrunden vad gäller alltför kärvänliga små barn men Astrid har uppnått en särskild mognad, vilket han omedelbart noterade, och behandlade honom inte som en tålig leksak utan som den känsliga individ han faktiskt är. Tycke uppstod från båda håll.

Imorgon ska jag följa med Lisa till MVC. Hennes nedkomst närmar sig och vi  befinner oss i högsta beredskap. Även om hon är beräknad till 30 november, litar jag inte på henne för fem öre. Förra gången klämde hon fram Isak i två och en halv vecka för tidigt och vem säger att hon inte upprepar sig! När det gäller bebisar är hon väldigt opålitlig. Vi är för övrigt väldigt nyfikna på vad som döljer sig bakom "kulan".

Ska meddela när vi fått svaret på frågan.

Hejrå

Man "roar" till sig

Ibland är det vinterkänsla och ibland känns det som tidig höst. Eftersom vi fick en sådan härlig brittsommar, har jag tappat lite orientering vad gäller årstiderna. Först gick det från brittsommar till vinterkänning och sedan till våtvarm höst med soldagar blandat med riktigt höstrusk. Vattentunnan, som jag tömt och vänt upp och ner, fick återta sin placering under stupröret.

Jag gillar vädrets ambivalens. Det är bara att njuta av de vackra dagarna och kura inne de ruskiga dito. Som pensionär kan man ju göra det. Vedåtgången har ju heller inte varit alltför häftig, varför jag lugnt emotser kommande, kyligare dagar.

Trädgården är vinterstädad, vedupplag upplagt på verandan och nerfällbart snöskydd monterat på densamma. Jag har börjat ge mig i kast med att rensa ytterligare i gamla foton och andra minneslådor. Efter att Björn nu fått ett riktigt boende, har hans kvarvarande saker åkt snålskjuts till Uppsala. Det blev ett STORT hål bland hyllorna i min källare, kan jag säga! Nu är det upp till honom att sovra bland sparade minnen från hans barn- och ungdom. Nu har jag släppt ansvaret och, när jag verkligen insåg att mitt yngsta barn för gott lämnat hemmet, det kom faktiskt en liten klump i halsen. Lite grand som dagen "D" faktiskt! Det blir väl så när man inser att ens karriär som mamma firade 35-årsjubileum den 14 augusti.

På något vis sammanfattar jag för närvarande ett kapitel av mitt liv och börjar på nästa. Nu handlar det inte längre om att samla, utan om att vidarebefordra och avsluta. Resten av mitt liv (jag räknar kallt med ca 25-30 år) ska inte ägnas åt att "samla i ladorna", utan att samla upplevelser. Jag har en rik källa att ösa ur. Mina älskade, underbara ungar med fyra, snart fem, barnbarn  att uppleva och följa, en vänskapskrets och min älskade syster och hennes barn som guldkant på tillvaron och minimerarade utgifter för att få tillfälle att resa lite.

Nu kan vintern få komma då man "roar till sig" lite. En tid för eftertanke och planering eller att bara ta dagen som den kommer. Tack, alla ni kära, för att ni vill finnas i mitt liv och ge det stor mening!

Hejrå!

Hälsan tiger still

En längre tid har jag varit alldeles odrägligt, oförsvarligt pigg. Lyckades i våras komma tillrätta med kosten igen och har tappat mina 8 kg övervikt. På samma gång som fettförbränningen började fungera, återkom också energin, ett härligt tillstånd att befinna sig i (ketos), efter den tunga vinter jag haft. Hela vinterhalvåret hade jag, bildligt talat, gått och hållt mig själv i kragen, olustig och tung i själ och kropp.

För en och en halv vecka sedan drabbades jag av influensa. Jag fick de vanliga symtomen med feber, värk i kroppen och, som slutkläm, en huvudvärk som inte var av denna världen! Ögonen gjorde så ont att jag inte kunde titta åt sidorna utan att jämra mig. Blev tvungen att småprata med mig själv för att kontrollera att jag inte fått en stroke. Dessutom värkte det i bröstryggen. Huvudvärken kom efter två feberfria dagar och kändes som ett riktigt bakslag i tillfrisknandet. Idag, efter att Anna tagit med mig i en av sina healingomgångar, är jag tillbaka i mitt pigga tillstånd och det har fått mig att reflektera lite.

Det är verkligen en sanning att "hälsan tiger still"! Man glömmer så lätt hur fantastiskt det är att få vara frisk. Man gnölar så lätt över småkrämpor, glömmer hur lyckligt lottad man är och hur värdefullt det är att kunna klara sig själv i vardagen. Jag ska försöka tänka på det läääänge!

Hejrå

Äntligen nytt köksgolv!

I flera år nu har jag velat ta itu med golvet i köket. En trist vit (nåja) plastmatta med brännmärken och andra skavanker gör ingen människa glad. Den var dessutom väldigt illa lagd. Det som hindrat mig har varit, att jag inte vetat om jag skulle göra andra genomgripande förändringar i mitt kök eller om det bara skulle fräschas upp. Efter att ha få tag i en, i storlek, mer passande kyl/frys till vrakpris i IKEAS fyndhörna, var det som om det gav sig självt. Under sommaren målade jag skåpen både in- och utvändigt och bara golvet återstod att ta itu med. 

Ut åkte plastmatta med underliggande linoleum och masonit. Golvet skulle spacklas, slipas och målas i en grå färgton. När vi kom till spisen visade det sig, att där tidigare stått en kökspanna och där låg klinkerplattor istället för trägolv. Det skulle ha inneburit alltför mycket arbete att lägga om den sista metern golv med nytt trä och därför fick det bli ett "klickgolv" istället. Så här i efterhand är jag ganska nöjd att mina första planer inte gick i lås. Dels slapp jag allt slipdamm, som har en tendens att invadera hela huset, dels fick långa bänken samma beklädnad och slutresultatet blev sååå bra. 

Helen har varit på ett 12-dagarsbesök under första halvan av september och fick njuta av en riktig svensk brittsommar. Varma, soliga dagar då ytterdörren stod öppen för det mesta och hon kunde sitta och läsa på min veranda medan jag travade in vinterveden i vedskjulet. Hon servade med kaffe och sällskap då jag behövde en paus i jobbet.

Nu är hösten kommen på allvar och det kändes nästan som om det gick från sommar till höst över en enda natt. Vi kan verkligen inte klaga på den här sommaren! Nu är det dags för de första kvällsbrasorna i kaminen och att vinterförbereda trädgården. 

Hejrå!

Frustrerad eller ej?

Det slår mig, att man kan välja att vara frustrerad eller se det som att man har möjlighet att göra något annat när det "skiter sig". Jag borde för närvarande flänga kring i svampskogen och plocka inkomstbringande kantareller. Den torra sommaren har emellertid medfört, att där jag brukar plocka flera kilo av de rara små gulingarna, finns det bara bottenskyla i korgen av förtorkade sådana. Det betyder att jag måste besöka många ställen för att få ihop några futtiga kilon, vilket kostar för mycket i bensinpengar. Alltså är det för tillfället ingen bra idé att flänga runt i skogen. Vad göra?

Ovan nämnda faktum har givit mig tillfälle att ta bort sunkigt selicon i badrummet och ersätta med nytt. Detta var av nöden påkallat men skjutit på framtiden på grund av förväntad svampsäsong. Vilken tur att gulingarna låter vänta på sig - jag har fått tillfälle att "selicona" om mitt badrum! Om jag väljer att se det ur den synvinkeln, slipper jag att känna mig frustrerad. Jag hann till och med fräscha upp runt diskbänken i köket med samma åtgärd.

Nu är det dock så att jag behöver inkomsten från svampen. Förr eller senare kommer himmelens skyar att öppna sig och vräka ner de antal millimeter regn som får kantarellerna att börja växa. Under tiden ska jag njuta av alla soliga dagar som ges oss innan regnet kommer. Jag väljer att inte vara frustrerad. Visst är jag osedvanligt klok!?

Hejrå

Härliga dagar!

Visst är sommaren en hektisk tid men också så härlig. Gårdagens eftermiddag och kväll tillbringade jag med min syster och vår amerikanska "kusin" och hennes man. Det känns speciellt att vi är hennes enda nu levande släktingar och att det är så betydelsefullt för henne. Beth tillhör egentligen vår mors generation men är närmare oss i ålder och känns mer som en syster än en fem-sexmänning, som hon egentligen kan räknas som. Hon är vår nära anförvant, både genom blodsband och som "related by heart".

Äntligen har Beth och John besökt även mitt hus. Det känns lite speciellt.

Efter lunch fick jag ytterligare ett efterlängtat besök. Äntligen har mormor möjlighet att infria löftet till Astrid om övernattning. Trots regn, eller kanske på grund av regn, har vi haft en mysig eftermiddag, inkluderande hämtning och överlämning av kusin Isak, och en mysig kväll med middag på tu man hand. Efterrätten, glass med chokladsnittar, åtnjöts i soffan tillsammans med Pettson och katten Findus.

På det hela taget en alldeles utomordentlig dag för mormor Kerstin:

Hejrå

Allting är relativt

Tänk, så relativt allting är! Här har man suktat efter sol och värme och nu suktar man efter lite regn, eller snarare, ett STORT regn. Förutom att mina blommor behöver vattnas varje dag, väntar jag ju på regnet som ska locka kantarellerna att visa sina gula, runda hattar. Det är inte stor idé att jaga rätt på de små, torra och förkrympta stackare som hittills vågat sticka upp.

Idag har jag däremot inte klagat en enda sekund. Anna och hennes man bjöd med mig på båttur och badtemperaturen har legat på 24 grader. Efter en härlig dag kom jag hem och såg ut som en tvättbjörn. Mina solglasögon är ganska stora, men resten av mitt ansikte fick sig en riktig duvning av solen. Förhoppningsvis ser jag ganska normal ut om ett par dagar.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att man inte kan få allt samtidigt. Man kan inte både få solskensdagar och svampbefrämjande regn på samma gång.

Hejrå

Ännu en 2-åring

Nu är ännu ett 2-årskalas avklarat, denna gång hos mormor,  med hela Torsbygänget som gäster plus några andra. Det blev en heldag som hette duga med smultrontårtor, en för Isak och en för Elsa. Elsa var lite blase och nöjde sig med att blåsa ut ljusen på sin tårta. Att äta tårta var hon trött på efter alla kalas på hemmaplan.

Isak började sin födelsedag med att först åka cykelvagn med mamma till Grums resecentrum. Därefter åkte han och mamma buss till Karlstad och tåg tillbaka till Grums. Det var toppen för en liten kille med förkärlek för alla fordon. Tilläggas kan, att han dagen före varit på brandstationen och tittat på brandbilarna och fått en hjälm av personalen där. Bättre än så kunde det knappast bli.

Medan Isak sov middag, anlände kusinerna Elsa och Ludvig. Efter någon timme kom "moffa Tor" och ännu något senare morfar Elis och moster Tina med familj. Många paket blev det och mormors kompis Anna kom och spädde på med ytterligare två.

På det hela en mycket lyckad dag!

Hejrå

Dubbel födelsedag

Idag har vi firat Astrid och Elsa på 7-års- respektive 2-årsdagen. Än så länge fungerar det funktionsfritt med två födelsedagsbarn på samma dag. Kanske blir det tuffare för mor och far de närmaste åren, hrm. I alla fulla fall hade vi det trevligt hos familjen Karlsson-Waller tillsammans med "faster Klara-familjen". Lisa, Isak och jag återvände till Grums helt nöjda med dagen. Isak mådde väldigt gott av att få umgås med de andra barnen, semesterledig som han är från dagis.

 Astrid blåser...

 ...och Elsa blåser, med hjälp av mamma, ut ljusen på tårtan.

Hejrå

Piratkalas

Tro det eller ej, Astrid fyller 7 år på måndag! Själv tycker jag inte det var så länge sedan jag, i min bloggprofil, beskrev mig som mormor till bara henne. Det torde väl vara snart fem år sedan och nu är jag mormor till fyra ljuvligheter, snart fem.

För att fira tilldragelsen hade kompisarna inbjudits till kalas med tema pirat. Det fordrar en hel del logistik för att arrangera skattjakt i skogen och en mormor som håller ställningarna på hemmaplan. Lyckligtvis är Astrids mamma ganska bra på just logistik och genomför alltid vad hon föresatt sig att göra.

Skattjakt med sjuåringar är alldeles för tufft för en knappt fyraårig lillebror och tvåårig lillasyster. Mormor, Ludvig och Elsa fixade därför pannkakor, "korvmaneter" och annat energigivande tills hjältarna kom tillbaka från skattjakten. Tårtan, som kan beskådas på bild här nedan, är skapad av mormor och moster Lisa. Det ska poängteras att moster Lisa står för den konstnärliga utformningen.

Tilläggas kan att det blev en ganska lyckad dag.

Hejrå

Plantering och "prating"

Tänk att man kan vara så previligierad som jag är! Varje tillfälle jag sammanträffar med min syster är ett av de där guldkorn som man räknar i livet. En kväll med henne ger glädje i veckor framåt men också en längtan efter att vi snart ska få vara tillsammans igen. Vår vecka på Gotland stärkte vår relation ytterligare. Nu är jag ännu mer angelägen att spendera tid med henne.

Efter att jag hade planterat sommarblommor på gravarna i Gillberga och Långserud, fortsatte jag till Årjäng för en fin kväll med lite pyssel i hennes hus. Hon hade själv renoverat sin markis med nytt tyg och vi stod på varsin stege och skickade skruvdragaren mellan oss tills den var uppmonterad igen. Sedan plockade vi ut lämpliga saker att stoppa in i skåpet från vår släktgård i Långserud och det blev jättefint.

Förutom en trevlig kväll med mycket prat, hade hon lagat god mat som vi avnjöt med en flaska vin. Som sagt - guldkant på tillvaron.

Vårt kära arvegods



Hejrå

Tack, tack

Förlåt, kära lilla Sol, att jag misstrodde dig. Nu har du öst din värme över mig i fler dagar. Jag känner mig riktigt vänligt stämd mot dig just nu. Mina blommor verkar tycka att det varit en lagom blandning av regn och sol. De växer och frodas till min stora tillfredsställelse.

Hejrå

Nu får dä väre nock!

Efter två omgång spysjuka inom loppet av två veckor, anser jag att "dä får väre nock"! Har aldrig varit med om maken! Första omgången var obehaglig, den andra nockade mig totalt. Efter att ha sovit nastan oavbrutet i ett och ett halvt dygn och nästan gått som en zombie idag, börjar jag återvända till verkligheten. Nu anser jag mig ha varit nog sjuk för i sommar och avbeställer härmed alla övriga tänkbara baciller.

För övrigt verkar det som sommarens dos av verkligt fint väder inträffade under syrrans och min vecka på Gotland. "Nu kommer sommarvärmen" står det varenda vecka på löpsidorna men hitintills har den inte kommit. Börjar bli på tiden, tycker jag, även om sommaren inte varit någon katastrof till dags dato. Lite mer gass skulle jag allt kunna stå ut med.

Hejrå

Håhåjaja...

Efter att ha fyndat en ny kyl/frys på Ikea, har den stått på min veranda i ett antal veckor och hindrat mig från att vårstäda den. Nu är sagda enhet installerad och igår skurade och skrubbade jag verandan skinande ren både invändigt och utvändigt. Dessutom är trappan inoljad för att tåla väder och vind. Nu kan jag alltså sitta och njuta av en kopp te där ute och gnola "håhåjaja, håhåjaja..." tills jag erinrar mig att jag fortfarande har två fönster och en södervägg som behöver målas.

Vi har haft en tuff "period" med en vattenskada i Lisas hus, stackars Ludvig med en ihållande öroninflammation, Isak en luftvägsinflammation nog för en penicillinkur, Lisa en smärtsam bihåleinflammation samt biverkningar av hennes penicillinkur och på det en maginfluensa som drabbade mormor, Isak och Lisa. Vi hoppas att sagda period är över snart. Man vill ju leva lite också!

Som väl är, har jag beslutat att sommaren får bli som den blir. Snart börjar svampsäsongen då jag ska plocka och sälja kantareller i tillräcklig kvantitet för att betala för veden till vintern. Skulle det bli en slant över, tänker jag satsa den på en tempuramadrass för att få en god nattsömn. Nu har jag provat Lisas i två nätter och vaknat i samma ställning som jag somnade - efter 6-7 timmar! Det är rena drömmen det jämfört med att vrida och vända sig var och varannan timme p g a värkande höfter. Under svampplockningsperioden är jag inte speciellt social, då är det mammon som styr mig. Dessutom tycker jag det är förbaskat roligt att ranta runt i skogen, utmana min förmåga att läsa markerna och anstränga kroppen.

I morgon ska jag tillbringa eftermiddagen med barnbarnen i Skåre. De ska åka på semester norrut och vi har, p g a diverse krämpor (se ovan), inte umgåtts så mycket senaste tiden. Nu gäller det för mormor att "tanka" lite tills de är tillbaka igen.

Hejrå!

Lite försommarbilder

Astrid med sin kompis Smilla

Ludvig på topp

Elsa med mamma på förskolans vårfest

Isak i mormors sandlåda

Klädtork

Tro det eller ej, yr.no:s timme för timmeprognos hjälpte mig att på två dagar få tre tvättar torra mellan regnskurarna. Plocka genast in norska meteriologer till Sverige, ge dem bra betalt och låt dem ge oss väder att lita på! Jag fick t o m FLER soltimmar än de utlovat. Förutom två torra tvättar idag, hann jag dessutom klippa gräsmattan. Aldrig har någon annan väderlekssajt gett mig fler soltimmar än de lovat.

Annars är inte nyheterna från Villa Villervaller de allra bästa. I natt vaknade jag och undgick med yttersta viljestyrka att kräkas. Däremot kunde jag inte stoppa magen från att lämna ifrån allt näringsrikt den andra vägen. Stackars Isak lämnar ifrån sig genom båda vägarna. Inge kul tycker vi! Vi får hoppas att vi kan hålla det hela för oss själva och slippa dela med oss av eländet. Lisa har knappt tillfrisknat från en bihåleinflammation och pencillinbiverkningarna i samband med den. Hon dras fortfarande med klåda och värk i lederna efter den pärsen.

Nå, det är bara till att ta det som det kommer och tänka som Katrin föreslog: "Det är en tillfällig period". Hon är klok min äldsta dotter!

Hejrå

Midsommartid

Medan många flängt runt på olika midsommarfiranden, har jag suttit, inte under någon korkek, men under mitt äppelträd och luktat på blommorna. Jasminbusken blommar för fullt och sprider väldoft i hela trädgården. Lisa var med Tor på fisketur och kom hem med några fina abborrar. Allt de begärde vid hemkomsten var lite sill och potatis och det tyckte jag de kunde få. Det är ju ändå midsommar!

Anna kom ner och sällskapade mig en stund. Något kallt att dricka och en pratstund i solen var helt perfekt.
Det är bara att erkänna att man inte är någon "minglare". Jag vill helst ha människor jag känner och tycker om runt mig. Jag uppskattar också en dag i ensamhet, när jag kan gå i egna tankar som jag får tänka färdigt. Det får inte bli för många sådana dagar förstås, då kan man bli lite "egen".

Midsommaraftonen slutar i regn, det hade väl inte varit någon riktig midsommarafton annars.

Hejrå

Regn!

I natt vaknade jag av ett ljud som jag först hade svårt att definiera. Det var så länge sedan jag lyssnat på regnet mot mitt plåttak, att jag först inte förstod vad det var som lät. Det är ett ganska härligt ljud (om det inte regnar en vecka i sträck förstås) som först väcker mig och sedan söver mig. Denna gång var regnet efterlängtat. Mina plantor i pallkragen såg inte nöjda ut med de vattendoser de fått av mig, utan längtade efter en rotblöta. Ska det bli någon storlek på jordgubbarna behövs det också regn. Utan regnet hade det inte blivit mycket för Ludvig att titta efter bland mormors jordgubbsplantor.

Inspirerad av Tuss blåbärsbuskar i hennes trädgård i Årjäng, har jag också köpt och planterat två dylika i min trädgård. Det är så härligt se Ludde njuta av bären och förhoppningsvis sprider sig också de vilda smultronen jag planterat vid idegranarna. De har blommat och redan skjutit revor. De verkar trivas där man lagt täckbark. Kanske Isak och Elsa också uppskattar mormors bärbuskar i år?

Nu är jag lite mör efter en omgång hos min eminente massör. Därför ska jag uppsöka sängen. Solen får gärna lysa imorgon. En dags regn i taget räcker, tycker jag.


Bilden är från ett tidigare år men ganska illusorisk, inte sant?

Hejrå!

Vardag igen

Först några bilder från vår resa till Gotland. Hade lite besvär att överföra bilderna från mobilen till datorn, därav dröjsmålet.

Min lillasyster letar vackra stenar vid Ljugarn.

High five efter mödosam cykeltur ner till Hoburgen. Bland annat passerade vi en strandäng med "VARNING    FÖR TJUREN". Som tur var kom han inte förrän vi var framme vid grinden som ledde ut ur området. Det    var  vi glada för, eftersom tjuren var stor som en  Belgien Blue! 

Tuss bekantar sig med den kända Hoburgsgubben, en något överreklamerad rauk med vackra omgivningar.

Nu är man tillbaka i vardagslunken och resan suger vi på som en karamell. Det har hänt trevliga saker även sedan jag kom hem. Britt-Marie och Hasse, som jag inte träffat på flera år, har varit på besök och det kommer också att räknas till en av sommarens höjdpunkter. Nu gäller det bara att inte gripas av sommarnoja (en massa måsten som man borde hinna med medan vädret är nådigt) utan njuta av var dag som en gåva och ladda batterierna inför vintern.

TACK för era kommentarer förresten, det uppmuntrar mig att skriva fler inlägg!

Hejrå