Grant me patience Lord, but hurry!

Problemet med denna härliga tid är, att man vill göra en massa olika saker på samma gång. Röja källaren, plantera, så, måla, reparera och helst egentligen bara njuta. Man vill absolut inte vara inne, fast där också är saker man borde göra (som att deklarera t ex, usch!). Ännu har inget kommit upp på väggarna i trappen där jag planerat att ha ett persongalleri bestående av familj och vänner. Dessutom finns mina vackra akvareller från Rom som ska placeras och annat smått och gott som jag samlat under mitt liv. Det har inte blivit särskilt många dyrbarheter, mest saker med stort affektionsvärde. 

Samtidigt vill man hälsa på vänner  (jag kommer, Birgitta) och sin gamla mor, ta långa promenader eller cykelturer. I morgon är det i alla fall Lilla Ja´s och min dag. Det blir att vara ute en hel del, tror jag. Vi måste bland annat titta på blommorna som kommit upp ur de lökar vi planterade tillsammans i höstas. De ska beundras, smekas och diskuteras.

Tänk att man kan bli så glad i ett litet hus med tillhörande trädgård! När jag bodde i lägenheten ville jag gärna resa och hitta på andra saker. Nu vill jag bara vara hemma och utveckla min lilla "egendom" och njuta mitt morgonte på verandan. Där ska jag också sätta upp min stolgunga som jag fått av min "sis". En stor krok i taket och sedan är det bara att njuta :). Det är så bra, att jag nästan blir avundsjuk på mig själv.

Nej, dags för en dusch och sedan i säng. Tidigt i morgon bittida ska jag för ovanlighetens skull hämta Lilla Ja. Vanligtvis kommer hon annars hit med mamma och knackar på hos mormor med hjälp av hackspetten i trä vid sidan av min dörr. Troligtvis genomför vi proceduren i alla fall, även om mormor är med på fel sida av dörren. 

Nu är jag trött.

Hejrå