Känsligt ämne

Idag ska jag skriva om något väldigt privat, något som man egentligen helst inte vill tala om och något som många med mig lider av - så tyst vi kan. Ja, så tyst vi kan, eftersom vi både låter och luktar. Just det, "colon irritable" som kan ha många orsaker, i mitt fall en sjukdom som heter Microscopisk Colit och den har varit min följeslagare i tjugofem år.

Tänk dig, att du vandrar omkring på IKEA och plötsligt känner att magen måste tömma sig. Du släpper allt för att rusa till toaletterna. Har du tur är  ett bås ledigt och där inne tömmer du luft och tarminnehåll i toalettstolen. Av erfarenhet vet du att det är lika bra att sitta kvar. Efter viss väntan kommer en, två, ja kanske tre sådana omgångar till. Du har blivit en ockupant av ett bås på IKEA:s toaletter. Samtidigt vet du, att utanför står ett antal människor som följer din ljudliga kamp. Efter att använt en halv rulle toapapper kommer det värsta - du ska ut ur båset och möta alla de där människorna och dessutom lämna över det illaluktande båset till nästa behövande. Inge kul, jag lovar!

Man lär sig olika trick. I mitt eget badrum ligger en ask tändstickor. Om man eldar ett par stycken försvinner den värsta lukten, dock inte all. 

Varför skriver jag om det här? Jo, vi är många äckelpottor som ofrivilligt sprider vår odör i olika sammanhang. Man känner sig ofräsch och det är lika socialt handikappande som dålig andedräkt. Dålig andedräkt får man prata om, göra reklam om och lösningen är en sipp av Listerin och "det är klarttt" - i tolv timmar!!!. Skitlukt pratar man inte om, man talar om att "sakta ner magen" eller man får stanna hemma till problemet löst sig. Frugud, jag skulle varit pensionär i tjugofem år om det är lösningen på problemet samt inte haft något socialt liv i övrigt heller.

Så snälla, förlåt och ha en viss förståelse för oss äckelpottor, vi rår inte för det! Just nu har jag ett skov vilket gör att det kändes angeläget att skriva om.

Hejrå