So far, so good

Ännu inga prickar, bubblor eller kräkningar - jag börjar få förhoppningar om att kunna genomföra antibiotikakuren. Det är bara tredje dagen än så länge, men jag hoppas verkligen det går vägen. Jag skulle kunna skriva en hel bok om alla biverkningar jag upplevt från mediciner under årens lopp. En del har varit plågsamma, en del lustiga och vissa bara olustiga. Om ni någon gång läst en bipacksedel till en medicin kanske ni sett, att det finns vanliga, mindre vanliga och sällsynta biverkningar. Jag brukar få de sällsynta plus någon biverkning man inte har hört talas om än.

Jag har en ny ytterdörr! Förutom att stänga kylan ute är den dessutom vacker att se på! Givetvis passade det gamla låset inte i den nya dörren, utan jag fick göra en brandkårsutryckning till OBS! Byggmarknad och där blev jag ytterligare 500 kulor fattigare.

S-k-i-t samma, jag blev väldigt nöjd med min dörr och funderar på hur jag bäst ska löna min snälle granne mitt emot som hjälpte mig sätta in den. Kanske bjuder jag in honom och hans sambo på brakmiddag eller något annat kul.

Det är lustigt att man aldrig lär sig. Jag satte upp ett draperi mot köket för att hindra kylan att dra rakt in i huset, vilket visade sig vara tur. Det blir aldrig så enkelt som man tror. Det blev sågning i masonit, borttagning av gammal dammig isolering och plötsligt fanns alla kläder, skor och korgar med vantar, sockar och annat i mitt vardagsrum. Gör man en sak, drar det med sig tio andra arbetsuppgifter. Det blev att dammsuga, torka hyllor, bära tillbaka allt till hallen, ta vara på verktyg och plocka bort spill. Dessutom hade jag under dagen gjort tre turer till bygghandeln för att köpa saker som behövdes efterhand som arbetet fortskred. Men som sagt - nöjd blev jag och den nya dörren kommer att dra ner värmekostnaderna betydligt.

Ute hänger en tvätt, kanske den sista för året. Makterna var vänliga nog att inte skicka regn på den, trots att jag glömde ta in den innan kvällsfukten kom igår. Den första tvätt man hänger ut på våren doftar så ljuvligt, sedan glömmer man lukta och det blir rutin. Det är inte förr än vid den här tiden på året man tänker på det igen, från nu och till i april någon gång kommer all tvätt att behöva torkas inomhus. Man får tänka, att om så inte vore, kunde man aldrig njuta av den där doften från nytvättade kläder torkade av vårvindar och DET vore en förlust.

Hejrå