måndag 19 oktober 2009

Ute eller inne?

Det är svårt att prioritera innesysslor när vädret är vacker. Fortfarande finns en hel del ute att slutföra inför vintern, samtidigt som det finns en dead-line på pappersjobb. Då är det perfekt med en gråvädersdag som idag. Det där med korkeken och blommorna verkar vara en ganska svår grej. Jag har, trots antibiotikans verkningar, alldeles för mycket arbetslust. Veckorna bara drar förbi och jag fattar aldrig var tiden tar vägen.

Tid ja, den av människan skapade "tiden" som indelats i sekunder, minuter, timmar, dagar, månader och år, den styr oss eftersom myndigheter, affärer och annat har en tidsbegränsad nåbarhet. Det betyder, att om vi vill tala med någon eller göra ett besök, får vi styra upp vår dag efter dessa tider. För någon som jag - tre sekunder från tanke till önskad handling - är det lite jobbigt. Ofta får man vänta i telefonköer eller på att de ska ringa tillbaka. "Tiden", som egentligen inte existerar, går och väntan äter sönder tankar och flytet i det man egentligen vill göra. Efter att ha kastats ut ur grottekvarnen för några år sedan, finner jag det allt besvärligare med fasta tider. Kanske har det att göra med att min kropp ibland inte är villig när tillfälle finns och villig när fallet är det motsatta. Håhåjaja.

Mitt i de kroppsliga besvär som gör mig omöjlig på arbetsmarknaden, finns en tacksamhet över att jag själv får styra min dag (frånsett ovan nämnda situationer). Orkar jag inte, så orkar jag inte - det är en enkel ekvation. Ibland vill jag mer än jag orkar - den ekvationen är svårare.

Stressa inte ihjäl er!

Hejrå

3 kommentarer:

Birgitta sa...

Ja, nog vill vi alla mer än vi orkar nu och då. Att inse att man inte längre kan är nog svårare ju yngre man är när förmågan/kraften tryter. Ju äldre man blir, desto större blir antalet passagerare i båten, och desto mindre bryr man sig. Så, snälla Kerstin, kryp upp i soffhörnet med tekoppen, den hembakade bullen och boken/korsordet. Du är väl värd det!
kram från mitt soffhörn

Katrin sa...

Jaså, är det så här att om man inte skriver och tjatar så kommer inte något nytt blogginlägg?

Tjat tjat tjat!!!!

KRAM!

Grym sjö! sa...

Tjata på ni! Jag är faktiskt en av de flitigare bloggarna i omgivningen :) Fast... det är er respons och villighet att läsa den som håller mig i gång. Som sagt, tjata på ni!
KRAAAM!