Tankar i natten

Jag har suttit och jobbat och det är sent, eller tidigt om ni så vill. I morgon kommer äntligen Jennie efter att blivit halvt kidnappad av sin storasyster, visst var det väl så? Dessutom har jag fått "lea" kommentarer från kidnapparen på min blogg. Fyyyy!! Jag som längtar så efter Bambino!

Fast egentligen är det ju görsköj när syskon trivs med varandra. Tänk inte på er gamla mor som sitter här och väntar, ni!

Inte fick jag någon influensaspruta när jag försökte sist. Jag var ute en hel vecka för tidigt, sedan blev vaccinet försenat och eftersom jag är född sent i månaden, kom jag sist i kön. Inte förrän i morgon får jag min dos. Man får hoppas att man slipper biverkningar.

I lördags var jag m fl i Grums kyrka och lyssnade på musik. Det var hög kvalitet på både flöjtisten (åh, Katrin, vad jag saknar ditt flöjtspel!) och damkören som sjöng. Jag tror var och en av medlemmarna i kören skulle ha dugt som solist. Det är stämningsfullt kring Alla helgons dag med alla ljus i kyrkan och kyrkogården som glimmar av tända lyktor.

Tänk att man skulle trilla dit på att bli pensionär. Det är ett hårt liv, ska ni veta! Har aldrig haft så mycket att göra i hela mitt liv (tror jag). Kanske man tycker så, då förmågan inte är lika stor och allting tar längre tid. Man får ge ner långt innan man har lust att göra det. Men jag ska inte klaga, livet är ganska gott just nu med många glädjeämnen. Om jag hade förmågan att isolera mig, skulle jag ha hur mycket tid som helst. Men... då skulle jag gå miste om så mycket som ni alla ger mig. Tack, alla ni som ockuperar mitt liv! Jag är så glad att ni finns, för den glädje ni ger mig och för allt jag får dela med er och delge er.

Hejrå