Mormor är besiktigad

Nu har Lilleman besiktat mormor och t o m försökt att forma sin otroligt söta lilla mun till en konversation. Mormor känner sig mycket hedrad. Jag upptäcker att jag kommer att bli som min egen mormor. Varje barnbarn var så speciellt för henne och hon fick oss verkligen att känna det också. Det hoppas jag även mina barnbarn kommer att göra, oavsett hur många de än blir.

Att för första gången känna den lätta tyngden av ett litet barn väcker en villkorslös kärlek i ens hjärta. Man förnimmer redan en egen liten personlighet som man blir nyfiken på och vill få tillfälle att följa.

Lilla Ja har varit här och hjälpt mig baka både pepparkakor och lussekatter. Hon är verkligen så duktig på att få till det, en degklick och ett bakplåtspapper så fixar hon det på egen hand. En rolig förändring är, att en ny vuxen inte längre är ett störande moment i vår gemenskap, utan en ny människa att konversera med. Förra veckan gick vi till biblioteket. Medan mormor letade nya böcker att låna, gick Lilla Ja och sa "Hej" till övriga bibliotekbesökare. Hon log samtidigt varmt och brett "för att göra dem glada, förstår du mormor". De blev glada, ett helt bibliotek lystes upp av alla varma leenden hon åstadkom. Då är det extra roligt att vara mormor.

Hejrå