April våt och maj kall...

Nej, jag lyckades inte hålla tillbaka min vårliga odlarlust denna vår heller. Tagetes, squash, borstnejlikor och luktört står på tillväxt på bänken framför fönstret i mitt kök och (under glas) har dill, persilja, sallad och morot blivit sådda i mitt lilla trädgårdsland. Dalior mm står på förodling i stora krukor som tar alldeles för mycket plats. Den lille bonden i mig lyckas aldrig hålla sig i styr så här års eller också är det trädgårdsmästare Waller som lyckats föra sina gener vidare i tre generationer.

Lilleman Ludvig har en period lidit av "mormorskräck" som vi förhoppningsvis lyckats bota efter att försiktigt ha närmat oss varandra igen. Att bli ensam med en mormor (utan botande bröstmjölk) när man har akut ont i magen är ingen höjdare. Efter att intensivt ha flörtat, utan att bli närgången, verkar lilleman börja fatta att det inte var mormor som nöp honom. Tur för mormor det som gärna vill umgås så mycket det går med den lille solskenspojken när inte storasyster pockar på uppmärksamhet.

Stor del av vår tisdag tillbringade Astrid och jag i Mariebergsskogen. Hon fick visa mormor runt, eftersom hon varit där med mamma flera gånger. Där finns en härlig lekpark med det mesta man kan önska sig och så Lill-skogen förstås med alla djuren. Jag älskade marsvinen mest och saknar fortfarande min lilla Godis som hälsade mig med sitt flöjtande varje gång jag kom tillbaka till huset. Jag får stålsätta mig mot att skaffa ett par stycken marsvin varje gång jag är inne på en djuraffär. Ja, jag är väldigt fjantig, jag vet! Astrid sparkade runt hela området på sin springcykel och ibland åkte mormors hjärta upp i halsgropen när farten blev (i mitt tycke) lite för hög i utförsbackarna. Det är härligt att se denna lilla modiga tjej som tar för sig av livet och vågar det mesta. Hon är inte dumdristig men självtilliten är hög.

Nu ska jag gå ner i källaren och plocka ihop lite grunkor till Katrins och min loppisdag på lördag. Förhoppningsvis kan våra oönskade prylar bli fynd för någon annan.

Hejrå