Man "roar" till sig

Ibland är det vinterkänsla och ibland känns det som tidig höst. Eftersom vi fick en sådan härlig brittsommar, har jag tappat lite orientering vad gäller årstiderna. Först gick det från brittsommar till vinterkänning och sedan till våtvarm höst med soldagar blandat med riktigt höstrusk. Vattentunnan, som jag tömt och vänt upp och ner, fick återta sin placering under stupröret.

Jag gillar vädrets ambivalens. Det är bara att njuta av de vackra dagarna och kura inne de ruskiga dito. Som pensionär kan man ju göra det. Vedåtgången har ju heller inte varit alltför häftig, varför jag lugnt emotser kommande, kyligare dagar.

Trädgården är vinterstädad, vedupplag upplagt på verandan och nerfällbart snöskydd monterat på densamma. Jag har börjat ge mig i kast med att rensa ytterligare i gamla foton och andra minneslådor. Efter att Björn nu fått ett riktigt boende, har hans kvarvarande saker åkt snålskjuts till Uppsala. Det blev ett STORT hål bland hyllorna i min källare, kan jag säga! Nu är det upp till honom att sovra bland sparade minnen från hans barn- och ungdom. Nu har jag släppt ansvaret och, när jag verkligen insåg att mitt yngsta barn för gott lämnat hemmet, det kom faktiskt en liten klump i halsen. Lite grand som dagen "D" faktiskt! Det blir väl så när man inser att ens karriär som mamma firade 35-årsjubileum den 14 augusti.

På något vis sammanfattar jag för närvarande ett kapitel av mitt liv och börjar på nästa. Nu handlar det inte längre om att samla, utan om att vidarebefordra och avsluta. Resten av mitt liv (jag räknar kallt med ca 25-30 år) ska inte ägnas åt att "samla i ladorna", utan att samla upplevelser. Jag har en rik källa att ösa ur. Mina älskade, underbara ungar med fyra, snart fem, barnbarn  att uppleva och följa, en vänskapskrets och min älskade syster och hennes barn som guldkant på tillvaron och minimerarade utgifter för att få tillfälle att resa lite.

Nu kan vintern få komma då man "roar till sig" lite. En tid för eftertanke och planering eller att bara ta dagen som den kommer. Tack, alla ni kära, för att ni vill finnas i mitt liv och ge det stor mening!

Hejrå!