Svinkallt!

Huva, så kallt det är! Långkalsonger och tjocka vantar är ett måste. Det finns dock vissa ljuspunkter. Mitt på dagen kan man känna att solen faktiskt värmer och det är nu man kan söka upp ett vindskyddat hörn och njuta. Naturligtvis har jag pajat mina solglasögon med progressiva glas, lagom till vit snö och sol verkligen gav mig ett behov av dom. Som tur är verkar de möjliga att laga. Ska ta med dem till en optiker i morgon dag.

I tio dagar har jag haft besök av min skotska vän, Helen. Hennes behov av att ta det lugnt, fick också ner mig rejält i varv. Nu gäller det bara att varva upp igen till en lagom nivå så de olika kroppsdelarna håller för påfrestningarna. Jag har en tendens att ta i för mycket när det blir för roligt. Då blir det ett pris att betala, vilket jag alltid har en förmåga att glömma. Sen blir det onsdag. Då kommer Astrid, klappar och blåser på mormors onda punkter och tänk, då känns det genast mycket bättre!

Tänk att man kan ha så mycket kul här i livet. Alldeles för mycket ibland så man blir tvungen att prioritera. Just nu är det boken som är prio nummer ett, men det är svårt att passera de sex sista,fortfarande plastklädda trappstegen upp till övervåningen utan att vilja hämta verktyg för att frilägga den fina trätrapp som finns därunder. Nio är frilagda och renskrapade men sen fick jag viktigare saker att göra. Nå, frestelser är till för att övervinnas men det får mig att ta itu med skrivandet. Om jag inte blir klar med boken kan jag inte ta itu med trappan och då är jag inte färdig i tid till att plantera häcken mot gatan när våren kommer. Puh, vem har påstått att Rom byggdes på en dag? Det är ju bara så roligt att planera och skapa runt sig när man får göra precis som man vill. Nåja, nästan i alla fall. Det finns något som heter ekonomi och ger vissa begränsningar. Men, frugud, så länge Gengåvan, Röda korset och olika loppisar finns brukar det lösa sig + bra grannar och andra ovärderliga medlevande förstås.

Hejrå