1-årsdag

Vår ljuvliga pojke har fyllt 1 år. Tänk att en liten människa kan sprida så mycket solsken och glädje på bara ett enda år! Redan finns många episoder och speciella ögonblick att minnas där han innehar huvudrollen. Tårtan var mycket intressantare än paketen som han fick lockas och övertalas att öppna. Väl öppnade var de intressanta i två steg - papperet lät väldigt intressant när det revs itu och sedan inspekterades själva innehållet. När mormor åkte hem vid halv två-tiden hade Ludvig bara öppnat tre paket. Varje sak blev undersökt, eventuellt avsmakat (munnen är ett bra sätt att examinera saker och ting) och lekt med. Så ska en slipsten dras!

Lagom till ett-års-dagen har Ludvig förstås uppnått vissa färdigheter som att stå lull, klättra i trappan och informera mormor om var lampor och klockan finns - "dää". Dessutom kan han charma varenda kvinna som kommer i hans närhet. När Ludvig lägger sitt huvud på sned och fyrar av sitt vackraste leende, faller alla som käglor. Inte minst mormor förstås som blir hur pjaskig som helst.

Idag faller årets tredje omgång med snö och världen blir lite ljusare. Jag försöker bita mig fast i den tanken istället för att tänka på hala vägbanor och snöskottning. Snart är det dags för adventstakar och adventstjärnor att lysa upp alla fönster och, vips, har vi passerat midvintersolståndet. Om man inte gillar den mörka halvan av året, får man ha en obotlig optimism, se det vackra och glömma olägenheterna.

Igår kväll ringde Jennie och berättade att hon varit på balett. Tänk att hon hann före mig att uppleva en riktig balettföreställ. Plötsligt kommer man på, att det är vissa saker man fortfarande har kvar att uppleva för första gången. Jag har alltid fashinerats av tanken på allt små barn ska uppleva för första gången. Kanske har man barnasinnet och ett barns nyfikenhet kvar så länge man känner att man har saker kvar att uppleva. Den tanken tycker jag om!

Hej rå