lördag 6 november 2010

Minns i november...

EN solig dag i november är lika mycket värd som tre i juli. Ljuset är verkligen något livsviktigt för människan. Visst är det konstigt att den mörka årstiden, när dagarna är korta, verkar så mycket längre än den ljusa, då dagarna är långa? Varje solig dag ger mer energi och när man är verksam blir dagen kort. Kanske är det svaret på frågan jag nyss ställde.

Igår var jag till våra gravar i Gillberga och Långserud med lite granris, dekoration och ett gravljus inför Allhelgonahelgen. Jag kommer inte att vara där ikväll och se ljusen brinna på alla gravarna, men jag kan föreställa mig det och det är en skön känsla, att det då även lyser på pappa och Bror-Ivans och mormor och morfars gravar.

På måndag kommer Lisa hem ifrån Norge. En hel vecka får vi tillfälle att prata och umgås! Det finns guldkanter på tillvaron. Jennie och Björn får jag väl inte se förr än till jul, tack och lov för att det finns mobiltelefoner.

Hej rå


4 kommentarer:

Tuss sa...

Du kommenterade min blogg och sa jag var flitig. Men ibland undrar man. Om man tänker på väsentligheter menar jag. Inte hade jag en tanke på att gravarna skulle ses till. Tur jag har dej men du får börja ställa krav på mej om hjälp.
Tacksamma kramar.
Lillsyrran

Birgitta sa...

Det är vackert med alla ljusen på kyrkogårdarna. Stenen på Rolands morfars o mormors grav hade fallit omkull, men vi lade dekorationen och ställde ljus ovanpå, så det blev fint ändå. Resningen får vänta till efter helgen. Hälsa Lisa!

Grym sjö! sa...

Ja, du sis, egentligen borde du ju ha gjort det efter att du jobbat heldag hela veckan?! Jag vet att du alltid finns där när det behövs. Efter det senaste som hänt ser du ju att jag hör av mig om så är fallet. Gulle dej! Kram

Grym sjö! sa...

Tråkigt med gravstenen. Hoppas ingen medvetet gjort åverkan. Visst är det vackert och stämningsfullt med alla ljusen! Lovar att hälsa :) Kram