Vill, vill inte

Efter att ha bott i huset Villerwaller i två år, börjar behovet av löpande förbätttringar visa sig. Likaså börjar det bli "skämmigt" att inte fått till golvlister efter golvrenoveringarna av hallarna. Det är bara ett problem - jag är för tillfället för lat. Eller också har det urgamla syndromet, hemmablindhet, slagit till. Nja, jag ser ju faktiskt fortfarande att saker och ting behöver och borde göras, jag ids bara inte för tillfället. Kanske gör vikande kroppsfunktioner att lusten inte riktigt vill infinna sig? Hur det nu förhåller sig med den saken, blir det bara sporadiska (mycket korta) anfall av verksamhetslust. Dagarna går så fort, så fort och de vanliga, vardagliga göromålen ser ut att ta all tid i anspråk. I mitt nästa liv blir jag nog en sengångare, vad det verkar.

Hejrå