Gråvä´r

Gråväder, fast milt, är dagens väder. Just nu kännerjag mig tacksam över att bo i den kalla norden utan större risk för jordbävningar och tsunamivågor. Arma människor! Faktiskt har jag upplevt ett jordskalv som fick fönsterrutorna att skallra i mitt barndomshem. Det måste ha varit någon gång på sextiotalet och jag minns hur skrämmande det var. Inget tak föll över våra huvuden, inte ens en taksten lossnade, men vår värld darrade till för ett ögonblick och jag glömmer det aldrig. I Japan har tusentals människors liv, bildligt och bokstavligt, skakats i sina grundvalar. Så..., att mitt nya tangentbord strular och diverse andra småförtretligheter känns ganska överkomliga i jämförelse.

Imorgon ska jag åka på välkomstmöte till gamla mors nya boende. Trevlig tanke, tycker jag, att ordna ett  speciellt möte med en ny inneboende och hennes anhöriga. Förhoppningsvis kommer möjligheten till fler aktiviteter att göra gamla mor lite piggare och dagarna mindre enahanda.

Nu ska jag gå ner i köket och hämta den andra koppen härligt skotskt te för dagen. Det är livskvalité det!

Hejrå

Nu står frysskåpet på plats i skafferiet, strömförsörjningen är fixad och, i skrivande stund, kommer jag på att det nu även finns ström till en lampa. Nu kan jag ta bort den batteridrivna lampan som ändå bara gav ledljus.

Det bästa med ett sådant här gammalt hus, är att det alltid finns förbättringar att göra. Varje gång man kommit på en ny lösning, blir man så äckligt självbelåten att det är en fröjd. Jag bara längtar efter att blottlägga brädgolvet i köket och slita ut knän och handleder på att fixa till det. Mja, vill nå´n hjälpa till, kommer jag väl inte att bli alltför upprörd. Det finns dom som tycker jag borde lära mig min läxa någon gång.

Hejrå

Vårljus

Idag vaknade jag till det speciella ljuset som varslar om att våren är på väg. Det känns nästan skarpt mot sömndruckna ögon, trots att det är mulet ute. Om en solstråle lyckas tränga genom molntäcket, verkar världen runt mig bada i ljus. Vårlycka, verksamhetslust, vakenhet, visioner, värme följer med ljuset in i sinnet. Sov gärna, du lilla videung, ännu ett tag, våren kommer sakta men säkert och det är den bästa känslan på hela året.

Hejrå

Björnen sover...

Jag har blivit ruggigt dålig på att hålla mina föresatser. Än en gång har bloggen legat i träda i flera månader och ju längre tid det går, desto svårare är det att ta tag i saken. Dock räckte det med att en viss person sa sig kolla varje dag om jag skrivit något, för att jag skulle ta mig samman.

Ännu sover förmodligen björnen i sitt ide, men jag har slutat dra ner rullgardinen om kvällarna för att få vakna av solen nästa dag. Skiner solen vaknar jag nyter mellan 7 och 8 på morgonen. Om inte, kan jag sova till 9 utan att vara det minsta pigg och verksamhetshungrig.

Idag har jag rensat och ordnat i mitt skafferi. Tanken är, att jag ska flytta dit ett litet frysskåp jag har i min källare. Ännu har jag inte löst strömförsörjningen men har lite olika funderingar på hur jag ska lösa frågan.

Igår fick jag vara "stand-in" för Hamit när Lisa skulle på ultraljudsundersökning. Jag filmade bildskärmen för att vi skulle kunna dela med oss av upplevelsen till den blivande pappan. En lika hisnande upplevelse varje gång att se den lilla människan som växer där inne. Tänk att jag kommer att bli trefaldig och fyrfaldig mormor med bara ett par veckors mellanrum!

Gamla mor är nu installerad i en lägenhet på ett äldreboende i Säffle. Det känns bra att hon fortfarande får ha sina möbler och saker runt sig samtidigt som där finns personal dygnet runt så vi kan känna oss trygga.

Ja, det är mycket som hänt sedan jag senast skrev. Vår lilleman, Ludvig, har börjat gå och tillbringar fyra halva dagar på dagis varje vecka. Han är fortfarande samma mysiga lilla kille och allas solsken. Barnbarn har en tendens att växa ännu fortare än ens egna barnen gång gjorde. Astrid blir hela fem år i sommar och är en hel liten mormor-kompis. Det är svårt att fatta, att jag själv snart bara har ett par år kvar till jag fyller sextio. Sååå gammal är jag väl inte, säg?

Hejrå

Frustrerande

Tre gånger den senaste veckan har jag fått löfte om att bli uppringd samma dag eller dagen efter. Tre gånger har jag själv fått ta förnyad kontakt, eftersom vederbörande inte ringt tillbaka som lovat. Det är frustrerande! Det tär på tålamodet!

Bland andra har jag pratat med kommunens gatuchef om plogning av min trottoar. Efter varje snöfall har "min gata i staan" omsider plogats av en väghyvel. Därefter kommer en traktor och plogar trottoaren som finns på min sida av gatan. Det var bara det, att plogen sätts ner där min tomtgräns slutar och så plogas resten av trottoaren ända fram till slutet av gatan. Samma visa som förra vintern, med andra ord. Då lyckades jag övertyga dom om att ploga trottoaren även förbi mitt hus. Nu påstod gatuchefen, att det var för att jag skulle slippa få snön på min tomt som de inte plogade trottoaren. Så... vart hade han tänkt att jag skulle göra av snön om jag fick skotta själv? Det finns ju bara min tomt att lägga den på! Tack, snälla kommunen, att ni inom några timmar kom och plogade min ca 150 m långa trottoar. Om ni fortsätter med det (utan att jag behöver ringa igen) kommer jag att räkna det som en av årets finaste julklappar.

Hejrå

2:a advent

Hjälp, alla ikoner har bara försvunnit från min dataskärm och jag har inte en aning om hur det gick till. Jag har heller inte en aning om hur jag ska få tillbaks dom. Det blir till att ringa någon kunnig och snällt be om hjälp. Försöker jag själv, gör jag säker bara saken värre. Datorer ska inte hitta på sådana dumheter, tycker jag!

Har suttit i två dagar med pappersarbete och blivit lite kulen av för lite rörelse. En utflykt gjorde jag förstås igår - till ett galleri där lokala konstnärer har gjort en samlingsutställning. Några av bilderna skulle jag gärna velat ha med hem men pengar till sån´t är det ont om. Mina ögon fick fröjda sig en stund i alla fall.

Det blir inte alls så mycket skrivet som jag tänkt. Gamla mor ligger på ett korttidsboende efter sin fallolycka och kommer inte att kunna bo själv igen. Vi försöker att hälsa på henne så ofta vi kan, lägenheten ska utrymmas och det lackar mot jul med allt vad det innebär. Jag väntar, som alltid, på lugnare tider.

Hejrå

1-årsdag

Vår ljuvliga pojke har fyllt 1 år. Tänk att en liten människa kan sprida så mycket solsken och glädje på bara ett enda år! Redan finns många episoder och speciella ögonblick att minnas där han innehar huvudrollen. Tårtan var mycket intressantare än paketen som han fick lockas och övertalas att öppna. Väl öppnade var de intressanta i två steg - papperet lät väldigt intressant när det revs itu och sedan inspekterades själva innehållet. När mormor åkte hem vid halv två-tiden hade Ludvig bara öppnat tre paket. Varje sak blev undersökt, eventuellt avsmakat (munnen är ett bra sätt att examinera saker och ting) och lekt med. Så ska en slipsten dras!

Lagom till ett-års-dagen har Ludvig förstås uppnått vissa färdigheter som att stå lull, klättra i trappan och informera mormor om var lampor och klockan finns - "dää". Dessutom kan han charma varenda kvinna som kommer i hans närhet. När Ludvig lägger sitt huvud på sned och fyrar av sitt vackraste leende, faller alla som käglor. Inte minst mormor förstås som blir hur pjaskig som helst.

Idag faller årets tredje omgång med snö och världen blir lite ljusare. Jag försöker bita mig fast i den tanken istället för att tänka på hala vägbanor och snöskottning. Snart är det dags för adventstakar och adventstjärnor att lysa upp alla fönster och, vips, har vi passerat midvintersolståndet. Om man inte gillar den mörka halvan av året, får man ha en obotlig optimism, se det vackra och glömma olägenheterna.

Igår kväll ringde Jennie och berättade att hon varit på balett. Tänk att hon hann före mig att uppleva en riktig balettföreställ. Plötsligt kommer man på, att det är vissa saker man fortfarande har kvar att uppleva för första gången. Jag har alltid fashinerats av tanken på allt små barn ska uppleva för första gången. Kanske har man barnasinnet och ett barns nyfikenhet kvar så länge man känner att man har saker kvar att uppleva. Den tanken tycker jag om!

Hej rå